VATTENFALL OCH ANSVAR
Utan ansvar kan land inte byggas
Vattenfalls kvartalsrapport sätter återigen fingret på en av de "ömma tår" Sverige
lider av sedan ett antal år.
Avsaknaden av ansvar och ansvarsutkrävande.
Summerar man nu Vattenfalls nedskrivningar över kort tid, uppgår alltså dessa
till hissnande 134 miljarder, en gigantiska värdeförstöring orsakad av ansvarslös
politik och ansvarslösa affärsbeslut.
DET MEST HISSNANDE ÄR DOCK ATT INGEN, ABSOLUT INGEN, AVKRÄVS
ANSVAR FÖR DESSA GIGANTISKA FELSATSNINGAR.
En del av, en stor del, av nedskrivningarna är föranledd an en förändrad energi-
marknad, där lägre priser förändrat förutsättningarna.
Men den största delen av nedskrivningarna är knuta till felsatsningar som
köpet an NUON, satsningen på brunkol i Tyskland och införandet av effekt-
skatten, som i ett slag förändrade lönsamheten för våra kärnkraftsaggregat.
ÄR DET DÅ VERKLIGEN RIMLIGT ATT ALLA DE ANSVARSLÖSA, SOM
STÅTT BAKOM DESSA YTTERST ANSVARSLÖSA SATSNINGAR OCH FEL-
AKTIGA BESLUT HELT OCH HÅLLET SKA SLIPPA TA ANSVAR.
Den politiska eliten, med Maud Olofsson "i spetsen", tycker uppenbarligen att ingen,
absolut ingen, ska behöva ställas inför ansvar, men hur är det med oss andra, vi
andra som får stå för "slutnotan" ?
TYCKER VI OCKSÅ ATT DEN POLITISKA ELITEN GENOM FELAKTIGA BE-
SLUT SKA FÖRSNILLA VÅRA TILLGÅNGAR UTAN ATT NÅGON, ABSOLUT
INGEN, SKA BEHÖVA TA ANSVAR ?
TYCKER VI VERKLIGEN DET, PÅ RIKTIGT, MEN HANDEN, PÅ HJÄRTAT ?
KNAPPAST.
De flesta av oss, som får stå för slutnotan, tycker nog att denna nota ska delas på
ett annat sätt.
Det heter ju att "ju fler kockar, desto sämre soppa", och här har flera kockar varit
inblandade, affärsgeniet VD Lars Josefsson, styrelsen med affärsgeniet Lars We-
sterberg i spetsen, affärsgenierna inom Näringsdepartementet och slutligen Rege-
ringen och även i viss mån Riksdagen, som ansvarig för vissa beslut, som påver-
kat Vattenfall.
Den kock, som i störst utsträckning varit ansvarig för Vattenfalls gigantiska
felsatsningar, är kocken och VD Lars Josefsson.
ATT HAN LED AV STORHETSVANSINNE BEHÖVER INGEN TVEKA ÖVER,
SATSNINGEN PÅ NUON OCH BRUNKOL I TYSKLAND TYDER TYDLIGT PÅ
DETTA.
Med större lånta fjädrar såg han möjligheter att personligen framstå som större
än han var.
Är det då verkligen rimligt att en VD, med tydligt storhetsvansinne, tillåts
härja med offentliga tillgångar, på sätt som skett, utan att vederbörande
ska utkrävas det minsta ansvar ?
DE SOM STÅR FÖR SLUTNOTAN TYCKER NOG INTE DET, INNERST INNE ?
Köpet av NUON var ett led i Lars Josefssons planer att framstå som större än han
var. Ordförande i styrelsen, på den tid det begav sig, var affärsgeniet Lars Wester-
berg.
När galenskaperna i NUON framstod som mest tydligt ljög Lars Westerberg om
det mesta för att skydda både sig själv och VD med storhetsvansinne.
Är det då verkligen rimligt att en styrelseordförande kan hålla en VD med
storhetsvansinne om ryggen och ljuga för att skydda både sig själv och
VD med storhetsvansinne ?
DE SOM STÅR FÖR SLUTNOTAN TYCKER NOG INTE DET, INNERST INNE ?
De som stod för det avgörande beslutet om att köpa NUON var regeringen, i främ-
sta hand Maud Olofsson, i andra hand Fredrik Reinfeldt.
När konsekvenserna av NUON köpet blev lite väl tydliga ljög både Maud Olofsson
och Fredrik Reinfeldt om sin inblandning, för att skydda sin egen position.
Är det då verkligen rimligt att landets högsta politiska elit ska kunna fatta
beslut, som medför gigantiska värdeförstöringar, och sedan ljuga om sin
inblandning för att skydda sig själva ?
DE SOM STÅR FÖR SLUTNOTAN TYCKER NOG INTE DET, INNERST INNE ?
Bakom satsningen på brunkol i Tyskland stod samma "kockar", som nämns ovan.
Bara de miljökonsekvenser, som uppstått till följd av flyttning av hela byar och
öppnandet av gigantiska dagbrott borde ha medfört att alla inblandade "spärra-
des in" och att man slängde nycklarna till cellerna.
Är det då verkligen rimligt att denna elit av "kockar" ska kunna fatta beslut
som medför sådana gigantiska värdeförstöringar och sådana miljöskador,'
i förening med många mänskliga tradgedier, uatn att behöva ställa det allra
minsta till ansvar ?
DE FLESTA SOM STÅR FÖR SLUTNOTAN TYCKER NOG INTE DET, INNERST
INNE ?
Det politiska beslutet om effektskatten utgör tydligen den direkta orsaken till att
vissa kärnkraftsanläggningar "stängs i förtid". Att landets energiförsörjning även-
tyras av detta är ingen hemlighet samtidigt som beslutet utgör en av anlednin-
garna till den omfattande värdeförsämringen.
Är det då verkligen rimligt att politiker, oavsett nivå, ska kunna fatta extremt
ansvarslösa beslut, som direkt medför omfattande ekonomiska skadeverk-
ningar, samtidigt som landets energiförsörjning äventyras och industrins
konkurrenskraft urholkas, utan att behöva ta det minsta ansvar
DE FLESTA SOM STÅR FÖR SLUTNOTAN TYCKER NOG INTE DET, INNERST
INNE ?
Vad blir då sensus av detta ?
I dag utkrävs i princip mest ansvar "längst ner" medan lite, eller inget, ansvar ut-
krävs "längst upp".
Detta är något vi borde vända på, helt och hållet, och börja tänka i helt andra'
termer.
ANSVAR OCH BEFOGENHETER MÅSTE BÖRJA KOPPLAS TILL VARANDRA,
DESTO STÖRRE BEFOGENHETER, DESTO STÖRRE ANSVAR SKA UTKRÄ-
VAS.
Det låter ju självklart, varför är det då inte självklart ?
VI MÅSTE OCKSÅ KOMMA BORT FRÅN DEN STORA "SKYDDADE SEKTORN"
POLITIKEN UTGÖR, REGERING, RIKSDAG, LANDSTING OCH KOMMUNER
UTGÖR.
Det kan knappast anses rimligt att denna "skyddade sektor" ska ställas utanför
allt "ansvarsutkrävande" oberoende av vilka skador man ställer till med.
Svårt att hitta rimliga balanser i ett "sådant nytänkande", där ansvar dels
ska utkrävas, dels utkrävas där det hör hemma.
VISST, SVÅRT, FÖRMODLIGEN "JÄTTESVÅRT", MEN DET BÖR KNAPPAST
MEDFÖRA ATT MAN AVSTÅR FRÅN NÅGOT SOM BÖR ANSES SOM NÖD-
VÄNDIGT.
Apropå Vattenfall och ansvarutkrävande kan vi ju börja med det som just fram-
står som mest tydligt och mest motiverat.
SPÄRRA IN LARS JOSEFSSON OCH LARS WESTERBERG OCH LÅT DEM FÅ
SÄLLSKAP AV MAUD OLOFSSON OCH FREDRIK REINFELDT.
AE
Kommentarer
Trackback
