15 ÅRIG GRAVID FLICKA FASTLÅST I SYRIEN

Social kapitulation inför verkligheten
 
Borås Tidning har under några dagar haft artiklar om en "15 årig" flicka, som valt att
resa till Syrien.
 
Valt kanske inte är det rätta ordet, hennes så kallade pojkvän, lär ha underlättat
valet.
 
Flickan, 15 år, är alltså gravid, reste till Syrien, och befinner sig nu i Syrien. Alla
uppgifter pekar i den riktningen att uppväxten, skolan och mycket annat varit bå-
de stökig och jobbig. Ropen på hjälp tycks ha varit många.
 
Bland annat har socialtjänsten i Marks Kommun fått många rop på hjälp,
men man valda att inte lyssna på nödropen, förrän flickan satt fast i Syrien.
 
NÅGON SOM ÄR ÖVERRASKAD, KNAPPAST ? SOCIALTJÄNSTEN I MARKS
KOMMUN HAR VID TIDIGARE TILLFÄLLEN AGERAT SÅ ATT MAN INTE LÄNG-
RE BLIR ÖVERRASKAD AV NÅGOT FRÅN DET HÅLLET.
 
Alla lär väl minnas den uppslitande historien om "fostermamman" ?
 
Men nu sitter den gravida 15 åriga flickan fast i Syrien, riktigt fast. Hon sitter i ett
tält ute i öknen, avskärmad från alla möjligheter att ta sig därifrån, iklädd burka, till-
sammans med några "arabiska kvinnor", också iklädda burka. Hon har haft möj-
lighet att ringa hem och det har då framgått att hon "vill hem" men inte får eller
kan "åka hem".
 
Under tiden den gravida 15 åringen, iklädd burka i ett tält i öknen, bedriver
social samvaro med ett antal "arabiska kvinnor", också iklädda burkar, vad
gör då deras män ?
 
JO DERAS MÄN, 15 ÅRINGENS SÅ KALLADE POJKVÄN, EN BETYDLIGT
ÄLDRE SÅ KALLAD RADIKALISERAD RELIGIÖS TROENDE, OCH DE
"ARABISKA KVINNORNAS" MÄN TRÄNAR FÖR GLATTA LIVET I ETT
NÄRBELÄGET UTBILDNINGSLÄGER FÖR TERRORISM.
 
Intressant är nu hur socialtjänsten ställer sig till denna situation, och man har fak-
tiskt vänligheten att ge uttryck för sina ambitioner på detta område.
 
Bland annat säger man det man vanligtsvis får höra i sådana här samman-
hang:
 
VI GÖR ALLT VAD SOM STÅR I VÅR MAKT ATT GÖRA.
 
Envar bör ju inse att situationen är sådan att någon "maktutövning" knappast kan
utövas från socialtjänstens sida, då man är tämligen, eller helt, maktlös och kan
inte åstadkomma något.
 
Hur ser då socialtjänsten på denna maktlöshet, att inte kunna göra något över-
huvudtaget ? Denna maktlöshet formulerar man i ett uttalande, som borde skr-
vas in i historieböckerna:
 
DET SOM ÄNDÅ ÄR POSTIVT ÄR ATT VI VET ATT HON BEFINNER SIG
NÅGONSTANS I SYRIEN.
 
Man får ju innerligt hoppas att talesmannen inte tänkt för mycket, helst inte alls,
innan detta uttalades.
 
För inte ens socialtjänsten i Marks Kommun kan väl på allvar mena, att
det är något "positivt" arr befinna sig någonstans i Syrien, för en 15 - årig
gravid flicka från Sverige, eller ?
 
Men även om man utgår ifrån att talesmannen inte tänkt mycket, helst inte alls
är uttrycket ändå ganska intressant.
 
SOM ETT MÅTT PÅ DE VISIONER OCH AMBITIONER SOM STYR SOCIAL-
TJÄNSTEN I MARK.
 
De flesta andra skulle nog ändå tycka att det vore negativt, synnerligen nega-
tivt, om man visste att en 15 årig gravid flicka, iklädd burka, satt i ett tält i
Syrien och ville resa hem, men inte fick resa hem.
 
AE
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0