HYBRISSTOLTHET STYR POLITIKER
Äkta vara tycks vara att föredra
SvD har i dag ett inslag, som rör stolthet och skam, baserat på uppfattningar
hos neuropsykologen Barry Karlsson.
Detta inslag i SvD är så intressant och ger så många "vibbar" att det bara "mås-
te" läsas.
Inslaget ingår i SvD serie "självmedvetna känslor".
Barry Karlsson pekar på att förmågan att känna stolthet är medfödd och att vår
egen stolthet uttrycker vår värdighet och självaktning, någon man lätt känner igen.
Han menar också att vi reagerar instinktivt på andras stolthet, högburet huvud drar
till sig uppmärksamhet och får oss att identifiera ledare.
Det är sedan det blir intressant, eller lite kontroversiellt.
Barry Karlsson påpekar att det finns två slag av stolthet.
DEN GENUINA STOLTHETEN OCH HYBRISSTOLTHETEN, BÅDA DESSA
STOLTHETER VISAS MED SAMMA KROPPSSPRÅK OCH VI HAR OFTA
SVÅRT ATT SKILJA DEM ÅT.
Här blir man ju lite tveksamh, hybrisstolthet bör man väl känna igen, är det inte
samma som fåfänga, skryt och skrävel ?, men så enkelt tycks det inte vara, i
vart fall inte i forskarvärlden.
Barry Karlsson pekar då på det riktigt intressanta, hybrisstolthet baseras på makt-
anspråk, man är arrogant och tar plast på andras bekostnad, i värsta fall går man
över lik.
Det är nu det börjar kännas hemtamt, maktanspråk, arrogant, ta plats och gå
över lik.
PRECIS VAD MAN ALLTID TROTT, DE FLESTA POLITIKER OCH HÖGA FÖRE-
TAGSLEDARE HAR INTE BARA MER PSYKOTISKA DRAG ÄN ANDRA, VILKET
ALL FORSKNING VISAR, DE LIDER OCKSÅ AV HYBRISSTOLTHET.
När Barry Karlsson förklarat för läsaren att de flesta politiker och företagsledare li-
der av hybrisstolthet och saknar äkta stolthet, leder han in tankarna på skam, och
även här känner man sig hemtam.
Han menar att de som "lider" av hybrisstolthet, och saknar äkta stolthet,
lätt förstorar upp sin position, och man reagerar då ofta på saker utan att
förstå vad som händer.
POLITIKERBROILERS I ETT NÖTSKAL MED ANDRA ORD.
När Barry Karlsson kommer in på skammen känner vi igen resonemanget alltmer.
De som "lider" av hybrisstolthet, och saknar äkta stolthet, känner ofta ingen
skam, det känner man ju igen, vem har träffat på en politiker, som erkänner
fel och känner skam.
Fel gör ju bara andra, och skam ska bara andra känna, och mycket riktigt, de med
äkta stolthet känner ofta skam, när de gör fel.
De reflekterar över vad som hänt och strävar efter att göra rätt nästa gång,
låter som en bättre variant att alltid göra fel och förvänta sig olika utslag.
Men Barry Karlsson sträcker sig längre när han beskriver hybrisstoltas oförmåga
attb göra fel och känna skam.
Ickeskammen tar lätt över och man angriper i stället andra för att upprätta
sig själv, en del går till och med så långt i sin hybrisstolthet för att upprät-
ta sig själv att man tar till våld, sabotage, skitsnack och syndabockstänk-
ande.
SKITSNACK OCH SYNDABOCKSTÄNKANDE, LÅTER NÄSTAN SOM EN PO-
LITISK DEBATT.
Barry Karlsson slutsats kanske vi borde fundera lite över.
Är vi inte medvetna om skillnaden mellan äkta stolthet och hybrisstolthet
är risken att vi väljer fel ledare.
DÄR SATT DEN.
För den som är intresserad av mer än vad som synes ske, och intresserad av
vilka drivkrafter som ligger bakom politiskt agerande, är det "ett måste" att läsa
artikeln i SvD.
AE
Kommentarer
Trackback
