EU IRRAR OMKRING, SOM VANLIGT

Ukrainas öde var nog förutbestämt
 
När Krim föll i "ryssarnas händer" kunde man ana en fortsättning, och fortsättningen
blev Ukraina.
 
Sett i ett logiskt sammanhang var utvecklingen i Ukraina mer eller mindre ödesbe-
stämd.
 
Har man väl tagit Krim behöver man en korridor till halvön, och den korrido-
ren går genom Ukraina.
 
Man kan ha vilka uppfattningar som helst om Putin, och det finns det all anledning
att ha, samtidigt som man inte kan förneka vissa saker:
 
PUTIN TYCKS VETA VAD HAN VILL OCH HAN TYCKS OCKSÅ FÅ SOM HAN
VILL.
 
I dessa avseenden tycks både EU och NATO stå för det motsatta:
 
MAN TYCKS INTE VETA VAD MAN VILL OCH VET MAN VAD MAN VILL FÅR
MAN INTE SOM MAN VILL.
 
Utvecklingen i Ukraina var nog ödesbestämd, till viss del genom EU agerande. EU
ville till varje pris får Ukraina att orientera sig västerut, och så småningom ingå i
EU. Man visste att Putin såg Ukraina som en buffert mot Väst, och man borde ha
förstått att Putin inte stillatigande skulle åse, när EU "pushade" Ukraina västerut.
 
EU och NATO borde alltså förstått att ambitionerna att "pusha" Ukraina väs-
terut skulle medföra motreaktioner från Putin.
 
DETTA INNEBÄR INTE ATT EU OCH NATO SKULLE AVSTÅ IFRÅN ATT FÅ
UKRAINA ATT SÖKA SIG VÄSTERUT OCH MER INLEMMAS I VÄSTERLÄND-
SKA DEMOKRATIER.
 
MEN DET BORDE HA INNEBURIT ATT EU OCH NATO HADE VETAT HUR DE
SKULLE BETE SIG NÄR PUTIN VIDTAR DE MOTREAKTIONER MAN BORDE
HA FÖRSTÅTT HAN SKULLE VIDTAGA.
 
Nu ser vi resultatet, Ukraina står ensamt och övergivet, i praktiken, ingen hjälp är
att förutse, i praktiken, EU står helt handfallet, som vanligt, och NATO likaså, kan-
ske inte lika vanligt.
 
Slutsatsen är ganska enkel.
 
NÄR MAN STÖDDE UTVECKLINGEN I UKRAINA BORDE MAN HA TÄNKT SÅ
LÅNGT ATT MAN NU VISSTE HUR MAN SKULLE AGERA, NÄR VI NU STÅR
DÄR VI STÅR, VILKET MAN BORDE HA FÖRUTSETT, I VART FALL SOM EN
TÄNKBAR UTVECKLING.
 
Nu tycks man inte ens veta vad man vill, och Ukraina faller sönder mer och mer.
 
 
 
AE

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0