BRISTER I OFFENTLIG FÖRVALTNING
Vem som helst kan "skita" i allt
Vi säger oss vara stolta över den "svenska modellen", och man önskar att man kunnat
säga det med rätta.
Men den svenska modellen saknar något viktigt, något väldigt viktigt.
VID GROVA FEL INOM OFFENTLIG FÖRVALTNING UTKRÄVS INGET ANSVAR.
Förr fanns det något som benämndes tjänstemannaansvar, men det togs bort, det an-
sågs väl gynna medborgarna för mycket, får man anta.
Lite tillspetsat kan man säga att tjänstemän inom offentlig förvaltning kan bete
sig lite hur som helst, dels kan de "skita i" att göra det de ska göra, dels kan
de göra det de inte ska göra, utan att behöva räkna med tillstymmelse av efter-
räkning.
TJÄNSTEMÄNNEN BEDRIVER HELT ENKELT VERKSAMHETEN HELT UTAN ATT
BEHÖVA TA ANSVAR. SKYDDAD VERKSTAD ÄR ETT SNÄLLT ORD.
I dag ser vi två exempel på hur tjänstemän kan "skita i" allt, utan att behöva räkna med
efterräkningar. Det ena fallet var grovt, mycket grovt, det andra var mindre grovt, men
likväl intressant.
Det grövre fallet avser flickan Yaras död i Karlskrona, där försummelser medför-
de att hon fick sätta livet till. IVO kom i dag med sin rapport och kritiken var hård,
mycket hård, på en mängd punkter.
MAN KAN SAMMANFATTA RAPPORTEN MED ATT TJÄNSTEMÄNNEN GJORDE
ALLA FEL SOM GICK ATT GÖRA.
Resultatet av dessa försummelser vet vi i dag, Yara fick sätta livet till som en direkt följd
av tjänstemännens försummelser och i ett senare begick Yaras rektor självmord som en
direkt följd av tjänstemännens försummelser och felaktigt utövande av tjänsten.
I SVERIGE KAN ALLTSÅ TJÄNSTEMÄN INOM OFFENTLIG FÖRVALTTNING MISS-
SKÖTA SITT ARBETE SÅ I DEN MILDA GRAD, ATT DET BLIR DEN DIREKTA AN-
LEDNINGEN TILL ATT TVÅ MÄNNISKOR FÅR SÄTTA LIVET TILL UTAN ATT DE'
HAR ANLEDNING ATT PÅRÄKNA EFTERRÄKNINGAR.
Att påstå att ett sådant system är till för medborgarnas bästa och i medborgarnas in-
tresse är lite väl magstarkt.
Det andra fallet, lite mindre grovt, avser polisens agerande i samband med att två vak-
ter misshandlade två unga pojkar i Malmö.
Trots att all dokumentation visade att misshandel förekom, valde polisen att
bagatellisera händelsen och inte anmäla vad som skett.
ALLT PEKAR HÄR PÅ ATT POLISEN AGERADE SOM DEN GJORDE FÖR ATT
DEN KÄNDE MER SAMHÖRIGHET MED VAKTERNA ÄN MED OFFREN.
Att påstå att ett system, som ger polisen detta utrymme, är till för medborgarnas bäs-
ta och i deras intresse är lite väl magstarkt.
När det gäller polisens ointresse att ta upp anmälan om olika brott, finns det en lång
rad av händelser som styrker denna ovilja.
Nu har polisen, sent omsider och efter hårt yttre tryck, startat en förundersökning mot
vakterna.
Hade den "svenska modellen" värnat lika mycket om medborgarna som om po-
lisen så hade det i dag också startats en förundersökning mot de poliser, som
inte tycker att man ska anmäla brott.
Man kan också notera att ambitionen att göra rätt ofta ligger på en annan, och högre,
nivå, när det gäller att jaga medborgare med "blåslampa", som till äventyrs kan ha
gjort något litet fel, då är det inte tal om att fel ska kunna begås utan efterräkningar.
SÅ VEM ÄR TILL FÖR VEM EGENTLIGEN ?
Tänk ändå om folk kunde sköta sitt arbete
AE
Kommentarer
Trackback
