STEFAN LÖFVEN - FÖRLORAREN
Förbifart Stockholm försvinner av bara farten
Nu ser vi det första offret på maktens altare.
FÖRBIFART STOCKHOLM, SOM NU FÖRSVINNER AV BARA FARTEN.
De flesta tycks vara överens om att Förbifart Stockholm behövs, och beslutet om en ut-
byggnad är redan taget.
Men vad betyder sådana futiliteter, när taburetter ska erövras och ansikten räd-
das.
INTE ETT DYFT.
Nu ska alltså ansikten räddas, och som vanligt är det väljarna som förlorar, inte an-
siktet, men både kommunikationer och välfärd.
FÖR DET KOSTAR, NÄR ANSVARSLÖSA POLITIKER SKA RÄDDA SINA AN-
SIKTEN, OCH ANDRA BETALA FÖR SÅDANA RÄDDNINGSAKTIONER.
Hur man ska rädda ansiktet på dessa ansvarslösa politiker tycks redan vara klar.
Det ena alternativet är att man bygger en annan led:
ÖSTERLEDEN.
Visserligen tycks den inte vara lika viktig för Stockholmsregionen, men vad gör det
när ansikten räddas.
Uppgifter gör nu gällande att Österleden ska döpas om till Förbifart Öster
Stockholm, för att rädda ansikten inom socialdemokraterna ännu mer.
Ett annat alternativ tycks vara att man skjuter allt framåt i tiden, så långt som
möjligt, och när man inte kan skjuta längre får man ta till en folkomröstning, men
bara om man räknar med att väljarna inser hur de ska rösta.
Då räddas många ansikten inom Miljöpartiet.
Inblandade parter kallar detta förhandlingar, andra ser det nog med som ett
förödmjukande spektakel, där alla inblandade tappar masken i stället för att
rädda ansiktet.
Politik sägs vara det möjligas konst.
MEN ATT ERSÄTTA DET SOM BEHÖVS MED NÅGOT SOM INTE BEHÖVS,
ENBART FÖR ATT RÄDDA ANSIKTEN, BORDE VARA OMÖJLIGT.
Även inom politiken.
Kompromisser med många räddade ansikten, där alla kan uppge sig vara nöjda
tillhör den ytterst ineffektiva kultur, som i många avseenden präglar Sverige.
Man tvistar om vilken dörr man ska gå ut igenom, och så kommer man
överens,
MAN GÅR IN I VÄGGEN MELLAN DÖRRARNA.
Visserligen får inget någonting, men lika visserligen får ju motparten inte som
den vill, och det tycks vara huvudsaken i denna typ av spektakel, där medbor-
garna alltid står som förlorare.
Vi kunde redan tidigare ana vad vi kunde förvänta oss de kommande
åren.
NU VET VI.
AE
Kommentarer
Trackback
