EN HAVERERAD POLITIK
Sanningen kommer ofta från oväntat håll
Alla känner vi igen oss själva, i det fall vi har anledning att uttala oss om Sveriges inte-'
gration. I den mån vi vågar uttala oss börjar vi med:
Jag är ju ingen rasist, men -------.
MEN I FLERTALET FALL VÅGAR VI INTE UTTALA OSS.
Vi vet att vi ofta får höra den bistra sanningen från berusade och tokstollar, sådana som
vare sig begriper vad de säger eller att de i dagens Sverige kan bli avskedade för vad de
säger.
Men i invandrarfrågan och integrationsfrågor hörs sanningen ibland från andra än
berusade och tokstollar.
FRÅN INVADRARNA SJÄLVA, DE ÄR OFTA DE ENDA SOM VÅGAR LYFTA FRAM
PROBLEMEN, FÖR PROBLEM FINNS HUR GÄRNA VI VILL TRO NÅGOT ANNAT.
Några axplock från aktuella inlägg från invandrare visar att vår förda integrationspolitik
inte lyft oss till paradiset precis.
Ett antal boende i Rosengård beskriver Rosengård enligt nedan:
Vi kommer från Iraq, här i Rosengård är otryggheten större än i Iraq, det finns in-
gen som helst kontroll på något.
Förekommer det kontroll utövas den av maffia och kriminella invandrargäng.
En fyller då på med:
Vi har inte kommit till Sverige, vi har kommit till Rosengård.
På en fråga om det är lämpligt att låta så många invandrare bo inom samma område, och
om man kan göra något åt detta blir svaret:
Det är för sent, det går inte att göra något åt saken.
När detta är sagt måste man sätta sig ner och hålla sig för pannan, för några invandrare
anger ändå ett sätt att komma åt problemet och "göra något åt saken",, man säger då:
MINSKA INVANDRINGEN KRAFTIGT OCH SATSA PÅ ATT LÖSA DE PROBLEM VI
REDAN HAR.
Hade någon annan sagt detta hade drevet varit igång för länge sedan, men när invandrare
säger sanningar vi inte vågar eller får säga, det åker skygglapparna på av bara farten.
En tandläkare med invandrarbakgrund kommer till tals och menar att vi aldrig kommer att
kunna lösa integrationsproblemen så länge vi diskriminerar oss själva.
På knagglig svenska, knappt förståelig, förklarar han att han måste avvisa svenska pen-
sionärer som vill ha tandvård, när de inte har råd, medan asylanter får den hjälp de behö-
ver.
Han riktar då en uppmaning till Fredrik Reinfeldt att inför svenska folket förklara varför man
inom detta område diskriminerar svenska pensionärer. Han säger detta milt uttryckt i upp-
rörd stämning.
En krogvakt med invandrarbakgrund noterar att svenskar inte vågar gå på klubbar (motsv)
där det finns många invandrare, för de är rädda att "åka på stryk".
Utan omsvep medger han då att invandrarna bråkar mer, slåss mer och ställer rent allmänt
till med sådant bråk, att svenskar inte vågar vara närvarande.
Axplocken kan avslutas med ett inlägg av den kände Paulo Roberto, känd förgrundsfigur
efter en brokig uppväxt, och med många erfarenheter av "bråk".
Det är sant att invandrarna är överrepresenterade när det gäller kriminalitet, vi mås-
te våga tala om detta annars kan vi inte lösa detta problem.
Han fortsätter sedan med:
Att vi inte får och vågar tala om detta är ett resultat av ett politiskt misslyckande,
som kan leda landet till en ren katastrof.
Som sagt, av berusade och tokstollar får vi höra sanningen, hur brutal den än är, axploc-
ken visar att också sanningen kan komma från andra håll.
FRÅN INVANDRARE, MEN SÄLLAN FRÅN SVENSKAR.
Axplocken både bör och ska tas för vad de just är, axplock, men kopplat till mycket annat
vi känner till blir den brutala sanningen, utan den minsta reservation:
VI HAR PROBLEM, STORA PROBLEM, INOM DETTA OMRÅDE,
Inom all problemlösning brukar man skissa tre olika steg/nivåer för att komma till rätta med
ett problem:
Steg 1 är att hitta / definiera problemet, steg 2 är att erkänna att problemet finns och
steg 3 är att lösa problemet.
Detta gäller dock inte integrationsfrågor.
NÄR DET GÄLLER INTEGRATIONSFRÅGOR TILLÅTS VI INTE ENS KOMMA I NÄR-
HETEN AV STEG 1.
Då är det heller ingen vågad gissning att problemet kommer att förvärras med den struts-
politik, som nu förs.
AE
Kommentarer
Trackback
