DEN SVENSKA KATASTROFEN

Ingvar Kamprad är ingen katastrof
 
I vart fall inte sett till sina framgångar i affärer, när det gäller vissa uttalanden
i övrigt och bakgrunden som nazist ligger ändå katastrofen och lurar.
 
Ingvar Kamprad har nu fått en utmärkelse för sina insatser, och den är honom
väl unnad, han har visat att han är värd det.
 
VISAT ATT HAN ÄR VÄRD DET.
 
I samband med utmärkelsen visar också Ingvar Kamprad hur han ser på att vara
värd något eller inte vara värd något. Genom ett uttalande i samband med utmärk-
elsen visar han en insikt och ett djup, som tycks vara få förunnat inom övrig elit i-
nom landet. Han säger då:
 
JAG BLIR LITE GRAND OROLIG NÄR MAN KALLAR NÅGON FÖR BÄST.
RÄTT SOM DET ÄR KANSKE JAG SJÄLV KOMMER PÅ TANKEN ATT KAL-
LA MIG SJÄLV FÖR BRA.
 
DET VORE EN KATASTROF.
 
Kamprad menar alltså med detta något, som borde vara självklart, men uppen-
barligen inte är det.
 
 
ÄR MAN BRA ELLER VÄRD NÅGONTING BÖR DET FRAMGÅ AV OMSTÄN-
DIGHETERNA.
 
DET VISAR SIG ATT MAN ÄR BRA ELLER VÄRD NÅGOT.
 
Denna insikt saknar de flesta inom vår så kallade elit, där hittar man i stället mån-
ga katastrofer.
 
Ett mått på katastrofen är då att de själva står på torg och andra platser och
megafoner ut hur bra  de själva är.
 
Man återfinner dessa katastrofer, inte bara på det individuella planet, det har fun-
nits och finns  nationer som utgör katastrofer utifrån detta perspektiv.
 
Förutvarande Sovjetunionen var en sådan katastrof.
 
DÄR VAR MAN BÄTTRE ÄN ALLA ANDRA I ALLT, FRAMFÖR ALLT FICK
USA INTE VARA LIKA BRA I NÅGOT.
 
Där gick man så långt att man skrev om historieböckerna, för att världen skulle
fås att tro att Sovjetunionen var bäst i allt.
 
Bland annat blev amerikanska uppfinningar plötsligt uppfunna av ryssar.
 
När katastrofen Sovjetunionen försvann ner i djupet, insåg de flesta att
landet inte var bättre än alla andra i allt.
 
Nu fanns det bara ett land, som utgjorde en katastrof i den bemärkelsen att man
tyckte att man var bättre än alla andra i allt.
 
Även i det landet skrev man om historien, så att alla skulle fås att tro att landet
och dess styre vara bättre än alla andra i allt.
 
I dag är nog Sverige det enda landet som utgör en katastrof i den menin-
gen att vi står på gator och torg och ropar ut hur mycket bättre vi är än al-
la andra.
 
Och vi har ett parti, moderaterna, som mer än gärna skriver om historien,
så att man framstår i en bättre dagar.
 
Går man tillbaka till Ingvar Kamprad är detta inget annat än en ren och skär kata-
strof.
 
DET BÖR VISA SIG AV SIG SJÄLV OM MAN ÄR BRA, MAN BLIR INTE BÄTT-
RE GENOM ATT MAN STÅR PÅ GATOR OCH TORG OCH ROPAR UT HUR
BRA MAN ÄR.
 
Går man på erfarenheter samt studerar hur det ser ut idag, runt omkring oss, ty-
der allt i stället på att det finns ett omvänt förhållande.
 
JU DUKTIGARE MAN ÄR, OCH JU MER MAN ÄR VÄRD, DESTO MINRDE
BEHÖVER MAN STÅ PÅ GATOR OCH TORG FÖR ATT ROPA UT HUR DUK-
TIG MAN ÄR.
 
DET VISAR SIG AV SIG SJÄLV.
 
Och omvänt gäller:
 
JU MINDRE DUKTIG MAN ÄR, OCH JU MINDRE MAN ÄR VÄRD, DESTO VIK-
TIGARE BLIR DET ATT KOMEPENSERA DETTA GENOM ATT STÅ PÅ GATOR
OCH TORG OCH ROPA UT HUR DUKTIG MAN ÄR.
 
Att ha stora komplex kallas det visst.
 
Skulle Ingvar Kamprads uttalande vara allmängiltigt och återge ett vanligt beteende-
mönster, vilket mycket tyder på, då kan man dra en säker slutsats.
 
Sverige är i dag den största katastrofen i världen.
 
OCH SKÄLET TILL DETTA ÄR ENKELT, INGET ANNAT LAND HAR ETT SÅ STORT
BEHOV ATT I TID OCH OTID FÖRKLARA FÖR ALLA ANDRA ATT MAN ÄR BÄTTRE
ÄN ALLA ANDRA I ALLT.
 
Det syns att Ingvar Kamprad har lyckats, det är ingen han behöver ropa ut på gator och
torg.
 
Det syns att moderaterna har misslyckats, ända står de på gator och torg och
framhåller hur mycket bättre de är än alla andra.
 
INGEN ANNAN KAN SKAPA EN SÅDAN ORDNING OCH REDA, INGEN ANNAN
KAN TA ETT SÅ STORT ANSVAR, INGEN ANNAN BIDRAR TILL VÄLFÄRDEN SÅ
BRA, INGEN ANNAN KAN FIXA FRAM SÅ MÅNGA JOBB.
 
Och ändå syns det inte, kan det vara fråga om komplex. I ärlighetens namn måste man
ju tillägga att även flera andra partier gör så gott de kan för att efterlikna de nya mode-
raterna, men alldeles uppenbart är de senare "värst".
 
Många borde nog ta till sig vad Ingvar Kamprad säger och ägna lite eftertanke åt detta.
 
Det kanske inte alltid främjar vare sig individen eller den organisation individen
företräder att ständigt framhålla hur bra man är.
 
FRAMFÖR ALLT OM DET TYDLIGT FRAMGÅR ATT MOTSATSEN GÄLLER.
 
 
AE
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0