RYSSLAND STYR OCH STÄLLER
EU faller nu till föga och går Ryssland till mötes
Många ord tycks mer och mer upphöra att ha den betydelse de tidigare hade.
Chockad har upphört att ha någon betydelse, chockade blir alla, när det
inte gått som de tänkt sig.
Rasist har också upphört att betyda något, numera är alla rasister, som
inte utövar våld tillsammans med AFA.
Även acceptera och att inte acceptera är uttryck, som idag tycks sakna någon
som helst substans.
Förr betydde "inte acceptera" att man inte fann sig i något, och valde att
göra något åt det.
OFTA KUNDE MAN VARA MISSNÖJD MED NÅGOT MAN VAR TVUNGEN
ATT FOGA SIG I DET, DÅ MAN INTE KUNDE PÅVERKA SITUATIONEN.
Man tvingades då acceptera det man egentligen inte ville acceptera.
Så uppfattade man acceptera förr, men det var förr det.
NU ACCEPTERAR MAN INTE DET MAN ACCEPTERAR.
Rysslands annektering av Krim, för det är det vi nu talar om, säger man sig i re-
roriken inte acceptera alls.
I RETORIKEN ÄR DET HELT OACCEPTABLET.
Men när man bryter ner retoriken på det faktiska planet accepterar man annekte-
ringen, för att man anser sig inte ha något val, om det inte ska svida i skinnet på
oss själva.
De val man har skulle svida i skinnet på oss själva, och det får det ju inte
göra.
DÅ ÄR DET BÄTTRE ATT ACCEPTERA DET MAN INTE ACCEPTERAR.
Innebörden av de sanktioner man nu enats betyder ingenting sett i ett större sam-
manhanG.
Man har enats om sanktioner, som inte ska svida i skinnet på EU medlemmar.
TYSKLANDS ENERGIFÖRSDÖRJNING FÅR INTE STÖRAS, RYSKA INVESTE-
RINGAR I LONDON FÅR INTE STÖRAS OCH FRANKRIKES EXPORT AV KRIGS-
SKEPP TILL RYSSLAND FÅR ABSLOLUT INTE STÖRAS.
Och inte heller får handelsförbindelserna störas, och därför riktas inte några
sanktioner mot de ryska affärsmän, vilka har affärer med EU, vilka skulle kunna bli
lidande.
SANKTIONER RIKTAS BARA MOT INDIVIDER DÄR EFFEKTERNA BLIR AV DEN
KARAKTÄREN ATT DET INTE SVIDER I SKINNET PÅ EU MEDLEMSSTATER.
Alla vet att de sanktioner man inför inte kommer att leda till att Ryssland backar, alla
vet också att sanktionerna skulle kunna utformas mycket hårdare och omfatta de
ryska affärsintressen, som har stor betydelse, men då skulle det svida i skinnet.
De facto innebär detta att man accepterar Rysslands annektering av Krim, någon
annan slutsats är inte rimlig.
DET ÄR VIKTIGARE ATT VIDTA ÅTGÄRDER PÅ EN SÅDAN NIVÅ, ATT DET INTE
SVIDER I SKINNET.
Man accepterar därför någon man egentligen inte vill acceptera.
MEN ACCEPTERAR, DET GÖR MAN.
Man fogar in sig, och då accepterar man, visserligen motvilligt, men accepterar, det gör
man.
Det kan visa sig att denna acceptans var rätt sätt att hantera konflikten, men i längden
är det inte hållbart att säga en sak i retoriken, och de facto göra något helt annat.
Det brukat leda till att man tappar förtroende och trovärdighet, och en slug och o-
beräknelig typ, som Putin, brukar inte vara sen att utnyttja sådana svagheter.
Mellan raderna i olika uttalanden kan man också utläsa att både USA och EU tappat i tro-
värdighet till följd av hur illa man förutsett, eller inte förutsett, de som kom att hända, och hur
de agerat efter det att det hänt.
Och det är inte bara Putin, som kan ha tappat förtroende, många uttalanden från oli-
ka bedömare tyder på att vi inte ens tror på oss själva.
UPPGIVENHETEN KÄNNS MONUMENTAL.
Och då acceptera man det man inte vill acceptera.
AE
Kommentarer
Trackback
