MÅNGFALD OCH ENFALD
Eller ger enfald i stället mångfald
Det är inte alla gånger lätt att reda ut begreppen, alla vet vi ju att mångfald är bättre
än enfald, konstigt vore ju annars.
Men mycket tyder på att det också finns andra samband.
Kanske ger mångfald enfald, eller kanske tvärtom, enfald ger mångfald, eller är
det samma sak ?
Universitetslektor Göran Adamsson vid Malmö Högskola skriver om detta i Dagens
Industri.
Som många andra i denna krets hör Adam Adamsson hemma på "vänsterkanten" så
när han antyder en viss kritisk skeptisk inställning, så kanske man inte ska vifta bort,
i alla fall inte direkt.
Göran Adamsson ställer ett antal frågor, ifrågasätter ett antal inslag, men ger inga tvär-
säkra svar.
Bara det senare ökar hans trovärdighet, och förtjänar en viss uppmärksamhet.
Han hänvisar bland annat till vad en känd statsvetare, Robert Putman, skriver om att
mångfald ger kvalitet.
Vi får då till livs att sanningen är något mer blandad, än den vi är tillsagda att förhålla
oss till. Robert Pugman skriver då:
EFFEKTIVA ORGANISATIONER FÖRUTSÄTTER ETT VISST MÅTT AV KULTURELL
HOMOGENITET.
Sedan länge vet vi, de som vill veta vill säga, att just homogenitet är ett av de nyckelord,
som syftar till att främja just effektivitet.
Mängder av forskningsrapporter tyder på att effektiva samhällen, effektiva företag
och effektiva organisationer förutsätter en viss grad av homogenitet, medan inga
rapporter tyder på det motsatta.
SÅVITT MAN INTE SER TVÄRSÄKRA UTTALANDEN FRÅN LEDANDE POLITIKER
SOM EN VETENSKAPLIG RAPPORT.
Många konfliker runt om i världen, både förr och nu stöder också denna forskning, ingen
konflikt utlöses av att olika grupper är homogena, men desto oftare av att olika grupper
har olika kulturell och religiös bakgrund.
Göran Adamsson beskriver denna enkla, och egentligen självklara, omständighet på ett
lättbegripligt sätt:
"Om folk verkligen är olika, så kommer de ofta inte så bra överens, de vill arbeta
på olika sätt och ofta blir de upprörda om någon med en annan bakgrund säger
åt dem hur de ska arbeta"
Om man inte är rättrogen och då avfärdar detta med en fnysning, i bästa fall, så låter
det ju inte så märkligt, och då leder ju slutsatsen till att homogenitet mer än mångfald
främjar effektiviten.
En slutsats som inte får leda till att man inte tar in "mångfald" som är positiv för
effektiviteten, men som bör leda till att man inte tar in "mångfalden" för "mångfal-
dens" skull.
När Göran Adamsson skrev den bok, vilken han refererar till, hänvisar han till samtal med
författare till "Mångfald i Högskolan", socialdemokraternas dokument från 2000, som an-
befallde att alla skulle hylla mångfalden.
Han ställde då frågan till författarna hur de kunde veta att mångfalden gav kvalitet. Svaret
som uppgavs var sensastionellt, men även förväntat. Författarna till denna heliga skrift
svarade då:
"Det vet vi inte. Det var ett politiskt mantra. Socialdemokraterna stod för det".
Och som många politiska mantra, som upprepas likt en vattendroppen som urholkar stenen,
så förverkligades också detta mantra.
Mångfald infördes 2000 inom alla statliga institutioner, alla anmodades att upprätta så kal-
lade mångfaldsplaner.
Göran Adamsson beskriver detta som att ingen visste vad det var, men det spelade
ingen roll, det som spelade roll var att mantrats skulle förverkligas.
Och som en logisk följd i vår kapitalistiska yra dök det upp så kallade mångfaldskonsulter,
som visste hur de skulle livnära sig på den nya ideologin.
ANALYTISK SKÄRPA ERSATTES AV ENTUSIASM, SKRIVER DÅ ADAMSSON.
Någon man känner igen från många andra områden, att den analytiska skärpan blir ersatt,
men inte alltid av entusiasm.
Adamsson beskriver vidare denna nya ideologi med att anställda erbjöds "stöd" och
blev informerade om att mångfald är bättre än enfald.
Göran Adamssons debattinlägg är faktiskt väldigt intressant att läsa, men bara för den som
anser att analytisk skärpa är viktigare än entusiasm, de andra bör nog avstå från att läsa vad
han skriver.
Hans debattinlägg ger inga tvärsäkra svar, men ger upphov till ett antal frågor, en sådan fråga
är då:
Ger mångfalden, som vi lärt känna den idag, verkligen upphov till effektivitetsvinster
eller blir effekten den motsatta.
När man ställer den typen av frågor i Sverige i dag glider debatten omgående, likt en naturlag
in på området rasism och strukturell främlingsfientlighet.
Vill man minska entusiasmen och öka den analytiska skärpan bör man kanske mer se
det som en fråga hur effektivitet påverkas av homogeniteten.
OCH MED DET SYNSÄTTET KAN 10 "NEGRER" (FÖRLÅT UTTRYCKET) VARA MER EF-
FEKTIVA ÄN 5 "VITA" OCH 5 "NEGRER".
Det som gör Göran Adamsson inlägg intressant är att det kommer från ett oväntat håll, man
kan ju säga att han svär riktigt ordentligt i kyrkan.
AE
Kommentarer
Trackback
