KYLIGA VINDAR VÄNTAR OSS
Elden är dock släckt, men en ny istid är på väg
Så bör man kunna sammanfatta Pauk Krugmans besök i Stockholm.
Det visade sig att han inte alls kom till Sverige för att sprida beröm över Alliansen
i stort och Anders Borg i synnerhet.
HAN KOM TILL SVERIGE FÖR ATT GE RÅD OCH SPRIDA DEN SANNING HAN
ANSER VARA SANNING.
Vi vet att Japan under flera decennier haft en mycket ansträngd situation till följd av
en långvarig deflation.
Enligt Paul Krugman är Europas öde, och vårt ,mycket värre men allt större arbets-
löshet och han sträcker sig så långt att Japans öde kan komma att framstå som en
avundsvärd situation.
Inte heller inger han något hopp om att USA ska kunna hjälpa oss den här gången,
även om de får fart på sin ekonomi.
Paul Krugmans uppfattningar bygger i allt väsentligt på att han ser deflationen
som den stora risken i ekonomin, och att hans recept för att komma ur detta in-
te är åtstramningar utan stimulanser.
En uppfattning, som är under debatt även i stora delar av Europa, men som på all-
var inte nått Sverige.
Här är det väl enbart fackliga organisationer som ser stimulanser som rätt väg
ur krisen.
Egentligen är det ganska lätt att förstå huvuddragen i Paul Krugmans tankegångar.
De bygger då på att stimulanserna ska ske genom konsumenterna och då är
det viktigt att de riktas rätt.
Man kan grovt indela konsumenterna i tre grupper, en gruppvars köpkraft inte räcker
till det basala, en grupp som har köpkraft så att de hela tiden kan avsätta till sparande,
och mellan dessa grupper en tredje grupp, som går ganska så jämt upp.
Paul Krugmans "lära" utgår då ifrån att konsumtionen inte ökar om en stimulans
riktas till den mest köpstarka gruppen, då ökar bara sparandet.
Riktar man däremot en stimulans till den grupp, som inte kan tillgodose sina ba-
sala behov, ger en stimulans en kraftig expansion i konsumtionen.
Egentligen ganska så lätt att förstå,men stämmer ganska så lite med den ambition
som kommit till uttryck i Sverige under ett antal år.
ATT ÖKA INKOMSTKLYFTORNA SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT.
Paul Krugman går så långt att han exemplifierar ökat stöd till arbetslösa som en lämp-
lig stimulans för att få fart på konsumtion och tillväxt.
Det är ju tur att vi inte lyssnar till sådant struntprat, utan vet bättre.
Men tänk om Paul Krugman har rätt, han har ju haft rätt innan.
DÅ HAR VI JU FEL ?
Och då kanske vi får än mer ansträngt än vad Japan haft under några decennier.
En sådan utveckling sett i kombination med ett antal strukturella problem Japan inte
har/hade, ger kalla kårar utmed ryggraden.
EN NY ISTID ?
AE
Kommentarer
Trackback
