RIKSREVISIONE RYTER TILL,IGEN
Riksrevisionen på krigsstigen, igen
Numera tycks det inte gå en enda dag, utan att man blir varse att ett eller annat
system krackelerat, vittrat sönder eller kapsejsat.
Rapporter från Riksrevisionen duggar också tätt, är det inte den ena syste-
met det är fel på, så är det fel på det andra systemet det är fel på.
Nu har så många delsystem krackelerat eller vittrat sönder, att det är dags att
ställa frågan.
HUR MÅNGA DELSYSTEM KAN VITTRA SÖNDER, INNAN HELA SYSTEMET
BRAKAR IHOP.
Kan då hela system "braka ihop", visst, ett känt sådant var Öst Tyskland.
Dåvarande Öst Tyskland, då kallat det tyska ekonomiska undrat, var föremål för
mycket beundran.
MÅNGA SVENSKAR ÅKTE TILL DÅVARANDE ÖSTTYSKLAND OCH ÅTER-
KOM MED TINDRANDE ÖGON OCH BESKREV DET TYSKA UNDRET.
Ungefär som vi nu beskriver oss själva med tindrande ögon som det europeiska
undret.
Med hänsyn till alla sammanbrott i olika system, får man inte bli förvånad
om liknelserna med förutvarande Öst Tyskland får förnyat bränsle.
Allt kan inte vittra sönder hur länge som helst, utan att allt "brakar ihop".
Något vi borde lärt av historien, bland annat det som skedde i Öst Tyskland, är
att ju mer ett lands regering skryter över sin förträfflighet, desto större blir sanno-
ligheten för att skrytet är illa underbyggt.
Dagens rapport från Riksrevisionen borde få våra ögon att tindra lite mindre,
den gäller de statliga företag, som har till uppgift att förse "groddföretag" med
riskkapital.
Genast börjar man då tänka på centerpartisten Per Åsling,men problemet är betyd-
ligt vidare än korruption inom centerpartiets led.
Riksrevisionen sågar allt vad de statliga riskkapitalbolagen sysslar med, och
pekar då bland annat på:
- det finns ingen genomtänkt strategi och det finns ingen rationell organisation
- styrning finns inte ens på papperet
- i stället för att satsa på "groddföretag" satsar man på mogna företag
- mycket av riskkapitalet ligger kvar hos riskkapitalbolagen
- allt är för dyrt
Riksrevisionen undviker att alltför mycket besvära regeringen med vem som har an-
svaret för denna bedrövliga soppa.
Men det hindrar inte oss andra för att erinra oss vem som har ansvaret för den-
na bedrövliga soppa.
ANNIE LÖÖF.
Samma Annie Lööf förmodligen, som reser land och rike runt och talar om hur bra
centerpartiet är för de små entreprenörföretagen.
Riksrevisionens bistra kritik stöds av Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi.
När han ger sin syn på regeringens arbete i denna fråga är han ju riktigt underhål-
lande, och skriver.
REGERINGEN HAR GJORT ALLA TÄNKBARA MISSTAG, NÄR MAN SJÖSATTE
DESSA RISKKAPITALBOLAG.
Han beskriver inte detta spektakel, som att man gjort vissa misstag, utan som att man
gjort alla misstag, som går att göra,
Gjort alla misstag man kan göra.
DET LÅTER JU SOM OM MAN INTE GJORT NÅGOT RÄTT ?
Det hela känns ju lite bekant.
Mängder av olika system har "sjösatts" i samband med privatiseringar och av-
knoppningar, alla med det gemensamt att det senare visade sig att det mesta var
ogenomtänkt och visade sig ha stora brister.
Så däri förbifarten kan man notera att OECD beskriver regeringens satsning på ungefär
samma sätt som professor Per Strömberg, OECD tycker inte att vi är bäst i världen här
heller.
KAN DET MÅNNE VARA SÅ ATT REGERINGEN GÖR ALLA TÄNKBARA MISSTAG
PÅ ALLA TÄNKBARA OMRÅDEN.
När man ser till skolan, försvaret, sjukvården,äldrevården, tågkommunikationerna, åkeri-
näringen, svenskt jordbruk, glesbygden, invandrarpolitiken, arbetslöshetsåtgärder och lite
till, är det svårt att frigöra sig från misstanken.
REGERINGEN TYCKS GÖRA ALLA TÄNKBARA MISSTAG PÅ ALLA TÄNKBARA
OMRÅDEN.
Men åter till de statliga riskkapitalbolagen, där regeringen gjort sig skyldig till alla tänk-
bara misstag med Annie Lööf som närmast ansvarig.
Bland alla andra tänkbara misstag man gjort har man begått misstaget att se till
att dessa statliga riskkapitalbolag har större kostnader än alla icke statliga risk-
kapitalbolag.
TROTS ATT MAN INTE FÅR NÅGOT GJORT, DET FRAMSTÅR JU NÄSTAN SOM
EN PRESTATION.
Inom denna sörja, där allt är dyrare och sämre utfört än på alla andra håll, finns det
ändå sådana som sticker ut lite särskild.
Där är allt ännu dyrare än på de bolag, där allt är dyrare än på icke statliga risk-
kapitalbolag.
Riksrevisionen har också fräckheten att namnge det bolag, som har högre adminstra-
tionskostnader än alla de andra bolagen.
Man behöver ju inte gissa tre gånger för att komma fram till vilket statligt riskka-
pitalbolag, som har högst administrationskostnader.
INLANDSFONDEN.
Känns namnet igen, i så fall är det inte så konstigt.
Inlandsfonden, det bolag som Riksrevisionen nu pekar ut som det bolag som är minst
'effektivt och som har högst administrativa kostnader, är just det bolag Maud Olofsson
tvingade sig till, för att ledande centerpartister skulle kunna slussa skattemedel till sig
själva och egna bolag.
Och ledande centerpartister, främst centerpartsiten Per Åsling, slussade mer än
gärna skattemedel till sig själv och egna bolag.
Inte är det då konstigt att Inlandsfonden sticker ut i Riksrevisionens i övrigt mycket kri-
tiska rapport.
DET ÄR DYRT ATT SLUSSA SKATTEPENGAR TILL CENTERPARTISTER OCH DE
BOLAG DE ÄGER.
Det osänkbara som sjönk
AE
Kommentarer
Trackback
