POLITISK DEMAGOGI LEDER OFTA FEL
Lagom är oftast lagom , lagom bra, och lagom dåligt
Polariseringen i vårt samhälle tycks i dag vara större än någonsin.
Värdeladdade ord far genom luften och betyder allt, eller inget, allt styrs av hur man
själv definierar begreppet, bra, lagom eller dåligt.
Nationalism är i dag ett värdeladdat ord, som eldar på polariseringen, positio-
nerna är inte låsta, de är mer än låsta, fastklämda.
Dagens Nyheter har i dag en lång intervju med Björn Söder, SD partisekreterare,
och som en röd tråd genom intervjun går just ordet nationalism.
De flesta som läser intervjun berörs av demagogin av att använda ordet natio-
nalist, en del nickar instämmande för sig själv på huvudet, andra vrider sig
av vånda.
MEN ÄR NATIONALISM I LAGOM DOSER VERKLIGEN SÅ FÖRFÄRLIGT ?
ÄR INTE NATIONALISM I LAGOM DOSER, NÅGOT SOM FÖRENAR OCH UT-
GÖR ETT SAMMANHÅLLANDET KITT ?
Det är väl först när nationalism upphör att vara lagom och övergår i någon form av
avståndstagande som det kan bli obehagligt och kanske till och med farligt.
Ser man nationalismen som något som utgör en förenande kraft och utgör
ett sammanhållande kitt, kan det väl inte vara så farligt, inte i lagom doser ?
Eller ?
Vi minns John F Kennedys historiska tal, "Jag är en berlinare", och jublet nådde
skyarna, över hela världen. Berlinarna förenades i form av berlinare, och det an-
sågs som något positivt, till och med berikande.
I dag är många av oss stolta över att vara europeer, många grundar denna stolthet
på att EU byggs upp av gemensamma värderingar och att vi bärs fram som en form
av egen identitet.
De flesta, inte alla, är överens om att kärnfamiljen har en stor betydelse, medlem-
marna har en gemensam identitet och gemensamma intressen och värderingar,
vilket oftast, inte av alla, ses som något positivt.
En by drivs ofta av "byanda" och "byalag" bildas för att främja den identitet man an-
ser byn besitter, de flesta anser detta vara något positivt.
Företagare talar ofta om " våra anställda" i termer som den viktigaste tillgången. Det
anses då som en tillgång av de flesta, kanske inte alla, att se en säregen egen kultur
som någon som utgör en konkurrensfördel. Arbetar alla i samma andra, med samma
värderingar och mot samma mål blir företaget kraftigare.
Föreningar drivs av att medlemmarna har samma intresse och man talar om "våra
medlemmar" och medlemmarna i föreningen kittas samman av gemensamma intres-
sen. Detta ses av de flesta, inte alla, som något positivt.
När man kommer till nationsnivå, just nationsnivå, då blir det plötsligt "black
out" i hjärnan.
DÅ ÄR DET PLÖTSLIGT INTE LÄNGRE VIKTIGT MED SÅDANT SOM KAN FÖR-
ENA OCH UTGÖRA ETT SAMMANHÅLLANDE KITT.
DÅ ÄR DET PLÖTSLIGT VIKTIGARE ATT ALLA ÄR SÅ OLIKA SOM MÖJLIGT
OCH HAR SÅ OLIKA BAKGRUND OCH INTRESSEN SOM MÖJLIGT. HELST
SKA MAN INTE FÖRSTÅ VARANDRAS SPRÅK.
För att få "nationalist" att framstå så negativt som möjligt använder man ofta dema-
gogi i sin sämsta form och gör ofta kopplingar till nazism, fascism och liknande.
Med det förhållningssättet kan man lika väl beskylla en "familjefader" för att
vara nazist för att han framhåller familjens "sammanhållande kitt" som en
styrka, det är bara nivån i systemet som skiljer.
Lotta Gröning kommenterar idag i Expressen Björn Söders intervju. Lotta Gröning
brukar kunna hålla en hyfsad balans i sina inlägg, men här har hon hänfallit till ren
och skär demagogi, när hon beskriver "nationalism" som:
" PEKAR UT FRÄMMANDE ELEMENT SOM SKADLIGA FÖR FOSTERLANDET"
Nu utgör inte "nationalism", i lagom doser, något som pekar ut främmande element
som skadliga för fosterlandet, utan "nationalism", i lagom doser, är den positiva
kraft, som uppstår när 1 plus 1 blir mer än två, därför att enheterna drivs åt sam-
ma håll av samma intresse och grundat på likartad utbildning och värdegrund.
Men det är inte här demagogin blir som mest påtaglig, det är nyttjandet av "foster-
landet", som genast ger upphov till obehagliga assoiciationer, såsom "der Vater-
land", men det var säkert avsikten.
Det politiska tonläget har uppenbarligen tilltagit i styrka senare tid, men även här
borde "lagom" vara styrande.
Förr beskrev man Sverige som landet "lagom", det finnas inget som tyder på att
det var en korrekt beskrivning, men allt tyder på att vi bör sträva åt det hållet:
Lagom högt tonläge i politiken, lagom polarisering, lagom nationalism,
lagom demagogi och mycket annat lagom, tänk vad mycket som då skulle
förena oss i stället för att splittra oss.
BÖRJAR VI MED ATT KALLA EN SPADE FÖR EN SPADE HAR VI KOMMIT
LÅNGT.
Då kanske vi, åter, kan börja känna tillit för varandra och systemet.
AE
Kommentarer
Trackback
