LÄRARUTBILDNINGEN SÄMRE ÄN VAD SOM ÄR MÖJLIGT
Sämre än så här kan det inte bli, får man hoppas
Vid tidigare högskoleprov presterade lärarstudenter, så dåligt att man utgick ifrån att
det inte kunde bli sämre.
Satte man systematiskt alla svar som "1", "X" eller "2" fick man bättre än många lärar-
studenter. Likaså blev resultatet bättre med en slumpgenerator eller en "apa" som
fick sätta dit tecken.
Så sämre än så kunde det väl ändå inte bli tänkte man.
NU VISAR DTE SENASTE PROVET ATT MÅNGA LÄRARSTUDENTER FÅR BE-
TYDLIGT SÄMRE PROVRESULTATÄN VAD MAN UTGICK IFRÅN VAR ABSO-
LUTA LÄGSTANIVÅN.
På skalan 1 - 2 får nu många så lågt som 0,05 och ett antal får ända ner till 0,01.
Det senare resultatet uppnås av 2 promille av provdeltagarna, och med det resul-
tatet kommer man in på ett antal lärarhögskolor,
Inför nästa år är miniminivån satt till 0,5, så 0,01 ger ju en föraning om vad
som gäller.
Egentligen är det så dåligt, att det inte ska gå att få så dåligt, inte ens om man inte
kan ett enda svar.
ENDA MÖJLIGHETEN ATT FÅ SÅ DÅLIGT RESULTAT TYCKS VARA ATT MAN
ÄR SÅ BRA, ATT MAN VET ALLA SVAR OCH SYSTEMATISKT UNDVIKER ATT
SVARA RÄTT.
Denna något konspiratoriska misstanke motsägs dock av att lärarna vid lärarhögsko-
lorna noterar att nyintagna elever ofta vare sig kan stava eller läsa.
Hur klarar sig då dessa elever på lärarhögskolan.
DE KLARAR SIG INTE ALLS, ETT ANTAL LÄRARHÖGSKOLOR HAR DOCH FUN-
NIT EN RAFFINERAD LÖSNING PÅ DETTA.
När eleverna presterar lika dåligt på proven under utbildningen, ges eleverna möjlighet
att ta med sig rättat prov hem under natten, rätta hemma och återkomma med rätt svar.
Man har alltså ingen anledning att bli överraskad av att eleverna på olika nivåer
får OECD sämsta kunskapsutveckling.
ATT UNDERVISAS AV LÄRARE SOM INTE KAN STAVA OCH LÄSA GER JU INTE
DE BÄSTA FÖRUTSÄTTNINGARNA.
Problemet är dock mycket större, och inte begränsat till lärarstudenter, dessa kommer
ju någonstans ifrån själva och har erhållit utbildning på olika håll.
Denna utbildning håller alltså sådan "klass" att många elever inte kan vare sig
stava eller läsa när det efter högskoleprov kommer in på olika högskolor.
När det gäller högskolor är problemet inte heller begränsat till lärarhögskolan. Det var
inte länge sedan lektorer i Uppsala och Linköping slog larm om likande problem.
Där gick det överhuvudtaget inte att undervisa, då eleverna inte hade sådana
förkunskaper och begåvningar att de kunde tillgodogöra sig information.
DEN SÅ KALLADE UTBILDNINGEN FICK BEGRÄNSAS TILL ATT FÖRSÖKA
LÄRA ELEVERNA ATT LÄSA BUSSTABELLEN, SÅ ATT DE KUNDE TA SIG
TILL OCH FRÅN HÖGSKOLAN.
De lektorer som slog larm, var angelägna att framföra en viktig sak, dessa svårig-
hete, man slog larm om, hängde på inget vis ihop med eventuella språksvårighe-
ter.
De elever man var tvungen att undervisa i hur man läser busstidtabeller var
svenska elever.
Detta är alltså det uppväxande släkte, som ska föra Sverige framåt i konkurrens
med andra länder när det gäller att utveckla kunskapssamhället.
Andra undersökningnar ger inte anledning till större optimism, nyligen presente-
rades en undersökning, som visade att arbetstagare inte orkade arbeta hela da-
gen för att deras kondition var för dålig.
En naturlig fråga infinner sig , när man får en samlad bild av tillståndet på
många håll.
HUR KUNDE DET TILLÅTAS ATT GÅ SÅ HÄR LÅNGT.
Vi vet nog egentligen svaret.
Är man bäst i världen och abslolut ska göra det mesta på ett avvikande sätt
jämfört med andra länder, och ovanpå det har en självbild som begränsar
möjligheterna att ta till sig kritik och se att något är fel.
DÅ KAN DET TILLÅTAS ATT GÅ SÄ HÄR LÅNGT.
Hur långt har denna utveckling fått pågå, i vart fall ett antal decennier.
Erfarenheter talar då för att det också tar ett stort antal år, att vända på
detta.
OM DET GÅR.
AE
Kommentarer
Trackback
