MODET SVIKER ALLIANSEN I STOCKHOLM
Den borgerliga majoriteten i Stockholm fick kalla fötter
Det uppmärksammade beslutet att dra ner på resursstödet till svaga elever har
väckt både mycket debatt och kritik.
Mycket kritik från många, och den borgerliga majoriteten har nu backat från sitt
beslut och ger utsatta elever resurser som tidigare.
En som uttalat kritik är SvD politiske chefredaktör Tove Lifvendahl, som skriver
en ledare om detta i SvD idag.
Hon har engagerat sig i frågan och uttalat sig i frågan på sätt som vittnar om
både kunskap och engagemang och är därför värd all respekt.
Men Tove Lifvendahl är värd respekt på samma sätt som alla vi andra, inte på alla
punkter, för alla gör vi fel och alla för vi resonemang, som i bästa fall haltar, i sämsta
fall är uttryck för något annat.
Tove L pekar på det självklara att det varit bra om beslutet varit rätt från början och
detta leder fram til slutsatsen.
POLITIKEN ÄR NU SÅ BESKAFFAD ATT DET IBLAND FATTAS BESLUT SOM
I EFTERHAND VISAR SIG ORIMLIGA.
Detta är en avpersonifiering, som troligen bottnar i att Tove Lifvendahl i övrigt står
ideologiskt nära de som här "fattat fel beslut" och då vill lindra innebörden.
Det är inte politiken som är beskaffad på det viset.
DET ÄR POLITIKERNA BAKOM POLITIKEN SOM ÄR BESKAFFADE PÅ DET
VISET, INTE POLITIKEN I SIG.
Och det är ingen naturlag som säger att politikerna bakom politiken ska utgöra
politiker som fattar fel beslut som leder till orimliga konsekvenser.
Tove Lifvendahl menar också att det var modigt att ändra sig, förmodligen också
ett förhållningssätt, som hänger samman med den nära kopplingen ideologiskt.
Det var inte alls modigt och det mesta tyder på att man inte heller ändrat
sig.
DET VAR INTE MODIGT, FÖR DET VAR NÖDVÄNDIGT, OPINIONEN BÅDE
I LANDET OCH STOCKHOLM TVINGAR FRAM EN RETRÄTT UNDER GAL-
GEN.
Att denna reträtt nu motiveras av borgarrådet Lotta Edholm med att ansökningar-
na varit undermåliga är inget annat än vämjeligt, som professorn säger.
KNAPPAST ETT UTTRYCK FÖR MODIGHET.
Det finns heller inget som tyder på att inställningen i sakfrågan är ändrad,
reträtten är bara taktisk.
Alliansens politik är övertydlig och den bygger i allt väsentlig på Fredrik Reinfeldts
ambitioner.
En sådan ambition är att välfärd är som "pest, smittkoppor och aids" och där-
för inte ska få förekomma. I en sådan politisk ambition finns inget utrymme
för resurser till utsatta och svaga, då många av dem kan tänkas bli uteslutna
från jobblinjen.
Allt annat som sägs av ansvarspredikanten i detta avseende bör ses som ren re-
torik, så länge han inte tar avstånd från de ambitioner han uttalar sig om i sitt för-
fattarskap.
En annan ambition, tydligt uttalad, är att ingen bidragstagare ska kunna leva
över svältgränsen.
Detta är faktiskt Fredrik Reinfeldts uttalade politiska ambition, som han tydligt och
engagerat beskriver i sitt författarskap, det fina manifestet Det Sovande Folket.
INGEN BIDRAGSGIVARE SKA KUNNA LEVA ÖVER SVÄLT GRÄNSEN.
En samlad bedömning utifrån dessa uttalade ambitioner pekar knappast på att
man "ändrat" sig. Man har som Carl B Hamilton säger, vämjeligt och troligen ock-
så tillfälligt anpassat sig inför valet.
Att en politiker fattar fel beslut, som leder till orimliga konsekvenser och
sedan ändrar sig behöver alltså inte utgöra ett tecken på mod.
DET KAN OCKSÅ VARA ETT TECKEN PÅ ATT POLITIKERNA BAKOM POLI-
TIKEN ÄR FEL POLITIKER.
Ett minne blott numera, Sven Dufvas mod och vårt svenska urbarbari
AE
Kommentarer
Trackback
