DEN PSYKISKA OHÄLSAN I SVERIGE
Kommer som ett brev på posten
Sveriges pyskiska ohälsa ökar stadigt, att den kommer som ett brev på posten
är kanske inte helt korrekt, snöar det får vi ju numera ingen post, men ohälsa
kan vi få ändå.
Den inte bara ökar, den är större och ökar fortare än i jämförbara länder.
SvD skriver om detta idag och Ulf Kristersson, sjukförsäkringsminister, uttalar
sig i tidningen.
DÅ BLIR INNEHÅLLET OCKSÅ DÄREFTER.
SvD skriver bland annat om hur stor den procentuella ökningen är, och den är
stor, mycket större än i andra jämförbara länder.
NU SKA MAN ALLTSÅ GÖRA NÅGOT ÅT DETTA.
Och när en sjukförsäkringsminister och därmed jämförbara individer gör något åt
något i Sverige, då blir det också därefter.
Tåg går inte, läkemedel saknas, skolan blir sämre och sämre, spårvagnar går
nu inte heller längre osv. osv osv ------------------------------------------------------------
Eller som när man löser polisens problem och inte nöjer sig med att 20 000 poliser
gör ett dåligt jobb, i stället ska 23 000 poliser göra ett ännu sämre jobb.
Alla lösningar och åtgärder tycks vara suboptimala, i bästa fall ägnar man tid
åt ett mindre delproblem, vanligtsvis ägnar man tid åt något som inte är kopplat
till problemet.
Så tycks ske även här, nu ska man se över företagshälsovården och sätta in kraftåt-
gärder inom detta område, tidigt och omfattande.
MEN ATT SÄTTA IN ÅTGÄRDER INOM FÖRETAGSHÄLSOVÅRDEN ÄR INTE ATT
SÄTTA IN ÅTGÄRDER TIDIGT, DET ÄR ATT SÄTTA IN ÅTGÄRDER ALLTFÖR SENT.
Den pyskiska ohälsan börjar defintivt inte i detta skede, för de allra flesta börjar den långt
tidigare i livet.
Och ska man lyckas göra något väsentligt åt detta bör åtgärder också sättas in tidigt,
så tidigt att ohälsan inte fått blomma ut fullt ut, eller allra bäst inte infunnit sig alls.
Det är alltså inte vare sig företagen eller arbetsplatserna som skapar detta världsrekord i
psykisk ohälsa.
Det är en kombination av många omständigheter, en del kända och en del kända, men
känt är att det utvecklas tidigt i livet och redan uppmärksammats i den otrygghet och
våldsamhet som ofta präglar många barn redan i förskolan.
Sedan finns det, självklart, sitauationer som i vuxenlivet kan utlösa trauma/psykisk ohälsa,
såsom krigstillstånd, anhöriga dör mm. Men man får hoppas att våra företag inte har sina
arbetsplaster organiserade, så att de medför denna typ av trauma, det tror nog inte ens
väsnterkommunisterna och LO på.
En del av det som skapar otrygghet är således väl känt. Det bör inte vara speciellt kontrover-
siellt att påstå att vissa omständigheterna hör till dessa kända påverkansfaktorer:
1) Man har tappat det fokus, som innebär att människan är en biologisk varelse, vi ses nu mer
som en teknisk produkt
2) Avsaknaden av normer skapar oro och rädsla
3) Politiker arbetar lite, eller inte alls, för att bygga upp förtroendegivande relationer
4) tekinutvecklingen styr i dag våra liv, i stället för att vi ska använda den som hjälpmedel för
att själva styra våra liv
Sedan finns det många andra kända och många okända påverkansfaktorer.
Men gemensamt är att de tidigt i livets skede börjar utveckla ohälsa och det är nog ytterst sällan
ohälsan tar sin början i hur arbetsplatsen på ett företag är organiserat,
Man behöver nog inte vara något större geni för att förstå att för att en förändring ska
kunna komma till stånd måste det till omvälvande förändring i samhällskonstruktionedn
och som tidigt kommer att påverka individernas utveckling.
MEN MAN ÄR NOG ALLT ANNAT ÄN ETT GENI OM MAN INTE INSER DET.
Det mesta tyder alltså idag på att vi helt enkel organiserat vårt samhälle på ett sådant sätt att
det i sig skapar en allt högre ohälsa, om det sedan har varit nödvändigt eller inte är en helt annan
fråga.
Man kan nog skönja inledningen på denna utveckling och den bör vara kopplad till makarna Myr-
dal och deras barnstugor. Från den tidpunkten har vår koppling till den biologiska bakgrunden
blivit allt mindre uppmärksammad, eller kanske helt förbisedd.
Vi behöver helt enkelt ett helt annat samhälle, inte på annat sätt organiserade arbetsplatser.
För att komma dit måste vi alla arbeta i en och samma riktning, men en bra början vore att de som
ytterst kan påverka mest, dvs våra ledande politiker, har ett visst mått av anståndighet i sig.
Det är inte de bästa förutsättningar som finns om landet statsminister och finansminister
bygger sin makt på att ljuga medborgarna så mycket som möjligt rakt upp i ansiktet.
Det är inte heller den bästa förutsättningen att man har en sjukförsäkringsminister, som
lägger beslag på lägenhet som är avsedd för svaga grupper (Ersta diakoniförening).
MAN KAN NOG GANSKA SÅ GENERELLT UTGÅ IFRÅN TVÅ GRUNDLÄGGANDE PRINCI-
PER.
DEN ENA ÄR ATT PSYKISK OHÄLSA FÖREBYGGS BÄST GENOM TIDIGA INSATSER,
OCH ETT ANSTÄNDIGT LAND KAN BARA BYGGAS AV ANSTÄNDIGA POLITIKER.
Men så vill man alltså inte ha det, många vill tydligen välja om politiker, som anstränger sig för
att visa sig oanständiga.
Som man bäddar, får man ligga
AE
Kommentarer
Trackback
