aktuellpolitik

I dag har SD Thoralf Alfsson blivit dömd för förtal. Bakgrunden är att han på
internet återgett en faktisk händelse. Huruvida domen är korrekt eller inte
har undertecknad ingen uppfattning om.

Däremot ger rättens motivering till domen en synnerligen obehaglig känsla.

Motiveringen lyder: Det saknar betydelse för uppsåtet om uppgiften är
riktig.Det räcker att Thoralf Alfsson varit medveten om innehållet.

Undertecknad har själv den uppfattningen att en handling i första hand ska
bedömas efter det faktiska innehållet och att uppsåtet inte bör ha en avgör-
ande betydelse.

Däremot väcker det en viss förvåning om man jämför denna dom med den
dom som nyligen avkunnades av Solna Tingsrätt i Arena målet.

Här dömdes stadsdirektören för tagande av muta medan PEAB:s ägare fri-
kändes för bestickning. Den ene hade gett och den andre hade fått. Den som
fälldes hade förstått (uppsåt) och den som gett hade inte förstått (inget upp-
såt). Frikännandet av Erik Paulsson motiverade rätten med:

Åklagaren hade inte lyckats bevisa uppsåt.


Det är, enligt min mening, förenat med uppenbara svårigheter att förstå hur
man kan se på uppsåtsfrågan med så vitt skilda preferenser.

Man får nästan den känslan att domarna och motiveringen utgår ifrån en form
av omvänd rättsprocess.

Först bestämmer man sig för (rätten) om en åtalad är skyldig eller inte,
sedan anpassar man domens motivering till detta.

En sådan process är i så fall inte medvetet driven utan följer en mental process
där vederbörande inför sig själv förtränder processen.

Kan det vara så illa`?? Mycket talar för det.

Häls
AE