SAMHÄLLE OCH BROTT

Att välja rätt väg
 
Ett antal ledamöter i Justitieutskottet, med Johan Pehrson i spetsen, skriver
idag i BT en ledare under rubriken "Brott bland unga ska förhindras".
 
Rubriken är lite missvisande då debattinlägget egentligen avser åtgärder
som sätts in när brott ej längre kunnat förhindras.
 
Sättet att föra debatten sätter här ett "ömt finger" på hur man ser på detta pro-
lemområde.I stort sett finns det två alternativa sätt att se på hur "brott bland
unga ska förhindras".
 
Det ena alternativet är att i ett tidigt skede i en människas liv skapa förut-
sättningar för att vederbörande överhuvudtaget inte inleder en brottslig
karriär.
 
Det andra alternativet är att man tillåter en alltmer escalerande brottslig-
het hos unga och sedan sätter in allt mer, mindre verkningsfulla, åtgärder
för att komma till rätta med detta.
 
Samhällsutvecklingen har i allt större utsträckning medfört att det senare alterna-
tivet kommit att styra synen på brottsbekämpning bland barn och unga.
 
Kriminaliten bland barn och unga ökar och kryper allt längre ner i åldrarna,
samtidigt som man anser sig tvungen att sätta in mer och mer resurser för
att stävja detta.
 
Huruvida man gör detta är en helt annan sak.
 
Den förstnämnda metodiken, att tidigt skapa förutsättningar för att förhindra en
kriminell utveckling, är idag mer eller  mindre tabubelagd.
 
Förr var den inte tabubelagd och gav i vissa avssenden bättre resultat:
 
Samhällssynen byggde på på att barnen tidigt gavs rätt värderingar både
inom kärnfamiljen och inom skolan.
 
En lugn tillvaro i kärnfamiljen med möjlighet att prägla barnet sågs som något bättre
än en stökig miljö på förskolan, som skapar oro och otrygghet.
 
Ett värdegrundsskapande tidigt i skolan sågs som något viktigare än att barn i tidig
ålder skulle sekulariseras och utvecklas "självständigt". Att lära sig "att inte stjäla"
och "att inte döda" sågs som viktiga inslag i skolans uppgift.
 
Att inte importera unga med hög benägenhet för kriminalitet sågs som viktigare än
att importera unga med hög benägenhet för kriminalitet.
 
Det finns alltid vägskäl där man tvingas välja, och dagens läge vad gäller barn
och ungas värdegrunder, lämnat mycket övrigt att önska.
 
Allt var inte bättre förr, men säkert är att allt inte heller var sämre förr.
 
Man måste inte kasta ut barnet med badvattnet.
 
Den "gamla" synen är förpassad till "soptippen", att överhuvudtaget tala för att barn
ska uppfostras i hemmet är som att svära i kyrkan, det går bara inte för sig.
 
Men vart går utvecklingen, knappast kan den fortsätta som den nu gör. Det mesta
pekar på att vi förr eller senare måste dra ner på våra tillväxtmodeller, vilket då kommer
att medföra en lägre tillväxt.
 
Ett led i detta blir med största säkerhet en annan arbetsfördelning, kanske skulle den
kunna innebära en "återgång" till fostran i kärnfamiljer.
 
Sammanväger man utvecklingen på olika samhällsområden,som  tillväxt, resurs-
brister, klimatförhållanden mm, kanske vi förr eller senare tvingas tänka om i den
riktningen.
 
I så fall är förr bättre än senare.
 
 
Allt var faktiskt inte sämre förr
AE
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0