VALUTAKURSER OCH STYRRÄNTA

Riksbanken agerar Sven Dufva
 
Sven Dufva var djärv och ståndaktig och den tidens föredöme.
 
Vår riksbank är också, i vart fall, ståndaktig, räntan ska ligga på en hög nivå,
men kanske inte ett lika stort föredöme.
 
Kosta vad det kosta vill, allt enligt Sven Dufva.
 
Jämfört med jämförbara länder avviker därför vår räntepolitik och denna av-
vikelse är ganska så tydlig.
 
Vår Riksbank höjer mer och tidgare än andra och sänker mindre och
senare än andra.
 
Ibland blir följderna tydliga, men de kan man ju låtsas att man inte ser, när man
är självständig kan man ju göra som man vill.
 
Ibland är kopplingen till räntan också tydlig, men bara ibland, och det kan man ju
låtsas att man inte heller ser, men bara ibland.
 
DI har idag en intressant analys av hur Riksbanken ser på valutans koplling till
räntan, ibland.
 
2008 skedde en kronförsvagning och Riksbanken hävdade då att en kronför-
svagning kunde motverkas av en högre reporänta.
 
Vi har alltså en Riksbank, som inser att en svag valuta kan stärkas med en
högre styrränta.
 
Verkar vara en bra insikt, tycks stämma med både teori och empiriska erfarenheter.
 
Nu har vi en kronförstärkning, som de flesta bedömare tycker är både för snabb
och för kraftig, och dessa bedömare menar att man då borde sänka styrräntan,
helt enlig all teori och empiriska erfarenheter.
 
Men Riksbanken tycker inte vi ska sänka reporäntan, då detta samband ej
föreligger.
 
Vi har alltså en Riksbank som inte inser att en stark valuta kan försvagas
med en lägre styrränta.
 
Verkar vara en dålig insikt, tycks inte stämma med vare sig teori eller empiriska
erfarenheter.
 
Vi har alltså en Riksbank, i vart fall majoriteten av direktionen, som förstår vad som
händer när valutan försvagas, men som inte förstår vad som händer när valutan för-
stärks.
 
Då blir det också därefter.
 
Riksbanken har många mål, det viktigaste är inflationsmålet. Man har övergett infl-
tionsmålet, då inflationen nu är låg, till föremål för andra mål som man inte har.
 
Vi har alltså en Riksbank som inte arbetar mot det mål de ska arbeta utan ar-
betar mot mål de inte har till uppgift att arbeta mot.
 
Då blir det också därefter.
 
Företrädare för industrin hävdar att den höga räntan skapar stora problem och att
konkurrenskraften försämras.
 
Detta avfärdar Riksbanken med att det inte är dess uppdrag att skydda indu-
strins intressen.
 
Vi har alltså en Riksbank som inte arbetar med det uppdrag man har, men arbetar
med andra uppgifter man inte har, men industrins intresse vill man inte skydda.
 
Då blir det också därefter.
 
 
Vår tids Sven Dufva
AE
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0